Skogstroll
Efter att ha skickat iväg stora barn på slalomturné, hälsat på mormor, krossat glas, snabbfikat hos gammkatta tog jag o kikade till FB. Där såg jag en viss frustrerad moder utstråla ett skri av hjälp...
Status:"Men det här är ju inte mina små gryn!! : S ...Fick med mig två galna, sockerabstinenta små monster hem ist!!"
Tog mitt pick o pack, alltså vagn o bebis o drog iväg för att försöka stötta i misären... Eftersom misstanke om sockerabstinens var stor fick en förpackning muffins följa med på uppdraget.. Medan jag ringde till en upptagen lur såg jag föremålet i fråga med axlarna i höjd med pannan i färd med att ta sina små troll till skogs... O eftersom jag kände en aaaaaaaningen oro att hon skulle liksom Stina i Saltkråkan lämna tillbaka trollbarnen så tog jag helt sonika o hakade på! Har ju ett ansvar som medmänniska!! Kände mig mycket lattemammig då jag stod där i skogen med klackeskor o kort kjol...
Men måste säga att det gick ju alldeles lysande! Visst var det utbrott, gråt o tandagnisslan.. Men det var även ljuvliga leende, nybakade kakor av små barnahänder och fullkomligt bedårande snabba små pojkben som raskt sprang mot byn precis som sin mamma brukar springa mot byn då det vankas byboxning o rödvin.. Fortare fortare fortare...
Underbar eftermiddag! Sååå skönt att veta att det är fler som inte har en puttenuttig o alltid lika präktig vardag, utan att vi har det nog rätt lika allihopa.. O bättre o sämre dagar...
O till syvende o sist, Lidenbarna är ju bara så himla fina!! Allihopa!!
