Cattas liv och tankar

Efter en vecka med obefintlig sammanhängande sömn känner man sig som en disktrasa i kropp o själ.. Soltimmarna o kvalitetstiden på dagarna har varit guld värda då nätterna mest bara gör en mer eller mindre deprimerad. Tycker naturligtvis synd om liten bebis som varit sjuk men tycker faktiskt aningen synd om mej själv oxå som inte får sooooova! Har varit bortskämda med sömn så det är en omställning då man måste vakna var o varannan timme och att ha en bebis som faktiskt gråter i timmar på nätterna..

Men vi ser ljuset nu o hoppas att det blir lite lugnare inatt för hon mår faktiskt bra nu.. O inatt har M sagt att han ska kliva upp då hon vaknar..

Han är så himla rolig min kille! ;-)