Aj som fan
Plötsligt händer det... Idag då vi städat ur stugan o strax ska bege oss hemöver så smäller det till... Ryggskott! Nämen jag tackar! Kändes ungefär som om någon stack en kniv i ryggslutet o samtidigt kapade benen på mej. Som tur var så hade jag mina kära vänner omkring mej som skrattade i smyg åt den krypande tanten i gräset och fotograferade det hela...Så då kändes det ju genast mycket lättare att hantera smärtan! Finfina vänner!
Baxade sedan min onda kropp in i bilen och muttrade osande eder varje gång jag var tvungen att växla/bromsa/gasa o det är ju ett antal gånger per bilresa. Då jag väl kom hem (och in och UPPFÖR trappen.. Milda Matilda vilken syn...) knaprade jag lite piller och samlade mod inför kvällens arbetspass som jag så lägligt tagit på mej. Himla käckt, ånger fick en liten annan innebörd ikväll... Vet inte om den krokiga lidande sköterskan ingjutit så mycket hopp i sina patienter ikväll men att sjukskriva sig kändes inte som ett alternativ. O så länge jag inte sitter, nyser (=sviiiinont!!) eller skrattar så går det skapligt.. Nu hoppas jag att det här försvinner lika fort som det kom för på lördag är det ju brännboll o vuxenparty!
