Cattas liv och tankar

Efter att ha läst löpsedlarna på kvällstidningarna så går det återigen upp för mej hur skört livet kan vara. På ett ögonblick ställs allt på sin spets och livet förändras oåterkalleligt... En hel familj, mamma, pappa och tre barn på 2, 11 och tretton år omkommer i en frontalkrock med en långtradare... Då jag läser detta och ser barnens åldrar så känns det som knytnävsslag i ansiktet.. Lika gamla som mina fina älskade barn. O skulle jag förlora mina barn så är det nog lika bra att själv dö i samma andetag... Fruktansvärt, ofattbart.. Känner stor sorg och medlidande med de som nu förlorat sina anhöriga, sina barn, barnbarn och vänner...

Tänder ljus för familjen och vet att de är tillsammans någon annanstans.... Carpe diem...