Ett fint sista farväl...
Idag var det mormors begravning. Strålande sol men med en ordentligt blåst.. Mormor ville kanske ha lite extra fart upp till himmelen...Vem vet? Att sitta där i kyrkbänken och se kistan.. Alla vackra blommor... Släkt. Familj. Det är något alldeles speciellt med begravningar... Vackert. Sorgligt. Värdigt. Tänkvärt.... För det måste väl vara en ynnest att ha vetskapen då man dör att man lämnar något efter sig? Mormor kan blicka bakåt över fem generationer. Stort. I kyrkan var vi de allra närmaste, mormor ville ha det så. O mormor har alltid vetat hur hon ville ha det, in i det sista.
O det har vi pratat om ikväll. Hur vill man ha det då man dör.. För man vet aldrig när ens dagar är över. Jag vill bli kremerad och få askan strödd för vinden... O jag vill ha rosor och fotografier med mig. Inte för att jag tror att jag kan titta på dem speciellt ofta men själva vetskapen om att ha dem nära känns bra. Jag vill ha finaste musik, solosång, Lemon tree, Första boken av Isfolket (som sagt, man vet inte vad som händer...). O självklart vill jag att det ska vara en tillställning efteråt. Med något gott att äta o bubbel. Så alla kan skaka av sig det där tunga, sorgsna och säga " ja kära nån, det är tufft med begravningar.. Men den här var fin. O hon var då en bra människa den där Catharina...O bubbel.. hehe.. Ja det var Catharina det.." O Sån är jag. Och livet rullar vidare, vare sig man vill det heller inte...
Carpe diem, som någon klok har sagt.
Ikväll tänder vi ett ljus för min fina mormor. Sov gott...
O det har vi pratat om ikväll. Hur vill man ha det då man dör.. För man vet aldrig när ens dagar är över. Jag vill bli kremerad och få askan strödd för vinden... O jag vill ha rosor och fotografier med mig. Inte för att jag tror att jag kan titta på dem speciellt ofta men själva vetskapen om att ha dem nära känns bra. Jag vill ha finaste musik, solosång, Lemon tree, Första boken av Isfolket (som sagt, man vet inte vad som händer...). O självklart vill jag att det ska vara en tillställning efteråt. Med något gott att äta o bubbel. Så alla kan skaka av sig det där tunga, sorgsna och säga " ja kära nån, det är tufft med begravningar.. Men den här var fin. O hon var då en bra människa den där Catharina...O bubbel.. hehe.. Ja det var Catharina det.." O Sån är jag. Och livet rullar vidare, vare sig man vill det heller inte...
Carpe diem, som någon klok har sagt.
Ikväll tänder vi ett ljus för min fina mormor. Sov gott...
