O hur var er dag då?
Idag har jag varit i stan på utbildning, en sån där fantastisk utbildning som man önskar skulle vara varje vecka! O är man i stan på utbildning så måste man ju givet passa på att gå på restaurang. För även om den lokala krogen har förträfflig mat så är det ju trevligt att prova ett annat kök...
Så jag o tre fina kollegor begav oss hungriga och glada i hågen till en liten lunchrestaurang i krokarna. Beställde in en lockande rätt och satt o surrade o hade allmänt trevligt. Kände plötsligt att jag hade något skumt i munnen.. Tuggade och tuggade och tänkte att det var då en väldans seg kycklingbit det här.. Till slut gav jag upp och pillade försynt ut "kycklingbiten" ur munnen.. Det var ingen kyckligbit.
Det. Var. Ett. Begagnat. Plåster.
Äckelfaktor: Skyhög
Smidighet att smyga ut i köket utan att upplysa sällskapet: Skyhög
Förmåga att få kocken nära till tårar: Skyhög
Bestörtning då jag sedan berättade för sällskapet: Skyhög
Sannolikhet att jag äter där igen: Skeptisk. Mycket skeptisk.
Men kocken hade åtminstone vett att skämmas ordentligt, be om ursäkt en miljon gånger och ge mej ny mat (utan plåster den här gången) och pengarna tillbaka.
PS Jag hudflängde inte kocken o drog honom inte i pungkulorna i snön utanför heller - storsint av mej va? Shit happens liksom.. Behövde bara visa plåstret på tallriken så höll han på att svimma.. Kanske straff nog. O jag vet faktiskt inte vem som tyckte det var värst egentligen. Ska låta det vara osagt.
