Kanhända vara värre än knark!
Inte för att jag någonsin testat eller kommer att göra, men begäret är ett faktum.
Lät mej inledas i fördärvet, med helt öppna ögon. Så farligt kunde det väl ändå inte vara. Var dock inte helt övertygad om att jag skulle kunna hantera det. Det gick det inte heller. Så nu är jag fast. Totalt och oåterkalleligt. Familjen står gråtandes bredvid mej och ber om en liten gnutta uppmärksamhet. På jobbet längtar jag hem för att få lite abstinens stillad. Funderar på semester, tjänstledighet eller varför inte de sista stackars föräldradagarna! Blundar jag ser jag de små rackarna falla i en jämn ström men de envisas med att ha litelitelite gele kvar o sen börjar det om igen. O igen. O igen. O igen. Borde sluta, innan det går för långt.
Men vem är jag att svika mitt livs uppgift.
Nu jävlar ska de få, godissatarna från helvetet!!!
