Vilken dag!
Hade jag anat hur den här dagen skulle bli hade jag nog stannat kvar under täcket ett tag till för att samla krafter...
Igår var Ida ute o åkte pulka o körde då rakt in i en snövall o gjorde illa sin hand. Kunde inte se något speciellt men hon hade ganska ont. Lindade därför handen och avvaktade... Imorse var handen lite lätt blå, svullen och ond. Såklart. Bokade tid hos farbror doktorn och fick då remiss till röntgen. Fortfarande med en liten förhoppning om att det inte skulle vara en fraktur (Hoppades o hoppades men hade det på känn..)
Eftersom jag vet att det kan ta rätt lång tid på hospitalet försökte jag lösa logistiken på bästa möjliga sätt. Inte helt enkelt med tanke på att jag dessutom låst in min hemnyckel (varför göra något enkelt?) och därmed kunde inte Gurra gå hem efter skolan och sedan gå o hämta Lisa. Problem. Pratade då med min ömma moder som lovade ta emot Gustav med lillasyster som skulle ta 15 bussen till Indal eftersom mamma jobbade sent. Sedan kunde jag plocka upp barnen på hemvägen från sjukhuset. Listigt tänkt!
Nu blev det inte riktigt så enkelt... Ett ben i Idas hand var naturligtvis av. En fraktur var precis vad vi behövde så här till jullovet. Gipsning och läkarträff. Då vi nästan var klara där på akutmottagningen så ringde min halvt hysteriska tioåring som tydligen drabbats av akut demens och totalglömt att han skulle åka till mormoderns jobb o därför klivit av hemma hos mormor. Där var ingen hemma.. Såklart.
Nu löste Gustav det här på bästa sätt o klackade hem till sin pappa, bärande på sin lillasyster under armen. Så Lilla Lisa fick tillbringa em hos Gustavs pappa: pappa Janne som hon numera säger. O hon hade definitivt ingen lust att följa med oss hem då jag o Ida kom för att plocka upp dem på hemvägen.
Kändes rätt skönt att äntligen komma hem o andas ut......
Då kräks pojkeländet Gustav.
Stackars STACKARS mej Gustav o Ida!
Igår var Ida ute o åkte pulka o körde då rakt in i en snövall o gjorde illa sin hand. Kunde inte se något speciellt men hon hade ganska ont. Lindade därför handen och avvaktade... Imorse var handen lite lätt blå, svullen och ond. Såklart. Bokade tid hos farbror doktorn och fick då remiss till röntgen. Fortfarande med en liten förhoppning om att det inte skulle vara en fraktur (Hoppades o hoppades men hade det på känn..)
Eftersom jag vet att det kan ta rätt lång tid på hospitalet försökte jag lösa logistiken på bästa möjliga sätt. Inte helt enkelt med tanke på att jag dessutom låst in min hemnyckel (varför göra något enkelt?) och därmed kunde inte Gurra gå hem efter skolan och sedan gå o hämta Lisa. Problem. Pratade då med min ömma moder som lovade ta emot Gustav med lillasyster som skulle ta 15 bussen till Indal eftersom mamma jobbade sent. Sedan kunde jag plocka upp barnen på hemvägen från sjukhuset. Listigt tänkt!
Nu blev det inte riktigt så enkelt... Ett ben i Idas hand var naturligtvis av. En fraktur var precis vad vi behövde så här till jullovet. Gipsning och läkarträff. Då vi nästan var klara där på akutmottagningen så ringde min halvt hysteriska tioåring som tydligen drabbats av akut demens och totalglömt att han skulle åka till mormoderns jobb o därför klivit av hemma hos mormor. Där var ingen hemma.. Såklart.
Nu löste Gustav det här på bästa sätt o klackade hem till sin pappa, bärande på sin lillasyster under armen. Så Lilla Lisa fick tillbringa em hos Gustavs pappa: pappa Janne som hon numera säger. O hon hade definitivt ingen lust att följa med oss hem då jag o Ida kom för att plocka upp dem på hemvägen.
Kändes rätt skönt att äntligen komma hem o andas ut......
Då kräks pojkeländet Gustav.
Stackars STACKARS mej Gustav o Ida!
