Proppmätt




Har försökt få till en liten pratstund med Helena ett par dagar nu, men det verkar stört omöjligt! Vi har ringt om varann fyrtioåtta gånger nu o missar varann hela tiden.. Sjukt konstigt! Minns då vi var i högstadie åldern o pratade med varann i telefon i TIMMAR varje dag! O vi har tillbringat många nätter viskandes om mycket allvarliga saker som killar o sånt, jätteviktigt att reda ut vem som var snyggast egentligen.. Ni som vet om min passion att spara allt förstår säkert att alla "Topp tio" listor finns kvar.....Ja det var tider det..Muhahahaha! Hade tydligen mycket att prata om ;-) Men med vissa vänner så spelar det ingen roll att det går veckor eller månader mellan gångerna man ses/hörs, man känner varann så otroligt väl o har ändå kvar varann. O det är så himla härligt!
Ganska spännande att tänka på hur många olika slags kompisar man har...
Dels har man härliga fantastiska VÄNNER, de som man kan ringa mitt i natten o gråta i förtroende över allt o de får en att känna sig lugn igen... Oumbärliga i livet o man älskar dem!
Sen har man KOMPISAR, de som betyder mycket för en o som man kan umgås på ett lättsamt sätt med, party o fika, men inte riktigt lätta sitt hjärta för..Men underbara på alla sätt.
Sen har man en massa BEKANTA, de finns runtomkring en hela tiden o fyller en stor funktion. Utan dem vore livet bra mycket tristare.
O det mest spännande av allt är att en och samma person kan variera sin "status" under livet, från bekanta till kompisar till vänner och likadant tvärtom. Inget är bestående. Lite kul tycker jag!!
Nu ska jag ta o lägga mig o läsa en stund innan mr Sandman kommer.. Borde läsa lite skolböcker men.............
Tar hellre en annan vetenskaplig tidskrift.. ;-)
