mamma mördare
För ett antal år sedan utspelades ett stort trauma för min då betydligt yngre son.. På väg till dagis en jäktig vintermorgon så springer en liten ekorre över vägen varav jag ropar " O nej! Jag hinner inte stanna!!!" och helt sonika kör över den söta lilla ekorren.. Sonen med skräck i rösten "Dog den???" - Ja den dog.. svarade jag o tröstade honom lite lätt o fortsatte min färd...
Veckan därpå hände samma sak (en ekorrrik vinter var det, ja innan mina nermejningar ialla fall..) Jag ropade "O nej!! Jag hinner inte stanna!!" Sonen igen: Dog den??!!! Ja den dog.. svarade jag återigen med sorg i rösten...
Dagen efter ekorrdöden nummer två var vi inne i stan och uträttade massa ärenden. Närmar mig ett övergångsställe där ett äldre par står och tänker bege sig över vägen.... "Nej, jag hinner inte stanna!" säger jag o sonen skriker med panik i rösten:
- DOG DOM???!!!
De klarade sig....
utrotningshotade....