Blott en dag
Då man läser i media om gårdagens skolmassaker i Connecticut så vill man bara låsa in sina barn och aldrig någonsin släppa ut dem i den hårda verkligheten igen. Att nås av beskedet om att det skjuts på sina barns skola är så vidrigt hemskt att det inte ens går att föreställa sig känslan.. att dessutom förtvivlad stå utanför skolan och se alla andra mammor och pappor förenas med sina barn men inte få se sina egna komma utspringandes och rusa in ens famn är så fruktansvärt att det går inte ens att tänka på.
Så jag läser, gråter och lider verkligen med alla drabbade. O jag kramar kanske mina barn aningen för hårt men jag vill bara förvissa mej om att de finns där. Idag och för evigt.
Älskar er!


Lilla skrot orkade bara inte höra på alla luciasånger i kyrkan i torsdags.....