Det här med affektiva värden..
Ibland blir man bara så himla ledsen..
Igårkväll gick Martin ner i förrådet för att hämta upp en resväska eftersom han ska ut o ha lite skoj i helgen. Han fick då göra den mindre trevliga upptäckten att det plaskade av vatten i vårt förråd.. Troligtvis sipprat in på ett eller annat vis genom väggen efter allt regnande.. Packade ut alla saker och det var plaskvåta kläder, julpynt och böcker i en salig blöt röra. O det må ju vara hänt, det kan man tvätta och torka av..
Men under allt det där blöta, våta, otäcka står en liten försynt pappkartong med mina gamla dagböcker, skolkataloger och annat krimskrams som jag lagt i för att det har ett värde för mej. O där var det mögel. MASSOR av mögel. Kan nog säga att det var hela mitt liv ända sedan jag var riktigt liten som låg där i en möglig hög. Så nu sitter jag och känner mej oerhört sorgsen trots att det bara är "ting". Men jag har ju alltid skrivit dagbok, tyckt om att knäppa kort och göra fina fotopärmar och det var ju därför jag började blogga. För att jag tycker om att skriva och visa bilder om vad jag gör och vad som händer i mitt liv. Ett värde för mej men kanske inte så stort värde för någon annan egentligen.
Så nu har jag rivit bort pärmarna på alla böcker och skolkataloger som var värst drabbad, torkat av det som gick, hängt upp på torkning och håller nu mina tummar om att det mesta går att rädda.

Älskade dagböcker...