God morgon Väckesjön!
Imorse ringde väckarklockan och skakade liv i min oooootroligt trötta kropp... Varje liten cell i kroppen spjärnade emot och ville verkligen INTE gå ut på någon morgonpromenad. Men kroppen fick stå tillbaka då hjärnan tog övertaget och sparkade upp hela mej från sängen.
O då man väl är uppe så går det så bra så. O det vet man egentligen, innerst, innerst där inne... Men ändå så är det så lätt att glömma det.. Idag tog jag och klackade upp till Väckesjön, en rätt tung promenad upp dit men då man är på väg tillbaka känns det som man skulle kunna gå upp igen. Märkligt att det är så mycket lättare nerför.. Eller? O jösses vad blåbär det finns! Var rätt blå om både läppar och händer då jag kom ner igen! Lite vitaminboost på köpet är inte fel!
Så får se vart jag styr kosan imorgon bitti? Mot Backen, mot Dackesjötjärn? Eller kanske mot andra nya vägar...
