Konfirmationshelg
I helgen konfirmerades min lilla stora tjej.. HELT ofattbart. Satt där med tårarna rinnandes och insåg att hon mer och mer närmar sig att flyga ut ur boet och stå på egna ben. Herregud.
Konfirmationen var så fin, prästen är verkligen fantastisk och ungdomarna var så fina, SÅ himla fina. Undra om de för ett ögonblick kan förstå att det faktiskt snart är deras tur att sitta i kyrkbänken som stolta föräldrar och se sina små knytten stå där på böjda knän och ta emot nattvarden. För det går fort. Alldeles, alldeles för fort.
O snart är det examen... Risk för mer tårar. Eller risk o risk, skulle inte direkt sätta emot att det kommer att gråtas en skvätt då alla stämmer upp i "I denna ljuva sommartid..."
