Gamla bloggen funkar finfint :-)

Ikväll vankas det surströmmingskalas i Sunnås!

 

Misstänker att det kommer bli rasande roligt!

 

 

Måste säga att efter en fantastisk sommar så fortsätter hösten att leverera! Svampplockning kombinerat med bad och uppesittarkvällar vid elden i september, ljuvligt! Tycker att det är snäppet bättre med en aningen friskare luft än 30 graders värme.. Fast längtar ändå tills höstens charter i slutet på oktober. Ska bli så mysigt!

 

Men fram tills dess njuter vi av mörka kvällar, tända ljus, fina dagar och vackra färger!

 

Och mera svamp!

 

 

 

Igår åkte jag ner till Sundsvall för studier. Blev då stoppad efter vägen av en vägarbetare eftersom de höll på att måla nya mittlinjer. Mycket sympatisk karl. Han blev stående en stund vid min bil och förklarade att det tar några minuter innan färgen torkar och kör jag över de nymålade strecken får jag färg på däcken, in i hjulhusen och därmed instabiltet i värsta fall. Detta ville han undvara trafikanterna ifrån och därför fick trafiken stå stilla en stund. Mycket förståeligt!

 

Men han berättade att han dagligen får skäll, att människor förolämpade honom, kallade honom stor, tjock och en idiot, vissa kastade tom skräp på honom och struntade sedan i att stanna, korsade de nymålade strecken, fick färg på hjulen och skrev sedan arga insändare i tidningen att de minsann betalade vägskatt och hade RÄTT att åka på vägen.

 

O visst kan man känna igen det här i många verksamheter. Det är alltid någon annans fel. Det är lärarnas fel att barnen inte klarar skolan, expeditetens fel att det är slut på mjölken,  SMHI-s fel att det regnar, vårdens fel att ryggen gör ont, polisens fel att det blir upplopp på stan och för att inte tala om Försäkringskassan och SOS alarm.. För det är aldrig någonsin mitt ansvar. Och då tar jag mig rätten att skälla ut människor. Kallar dem idioter, kompetensslöa individer och publicerar gärna missnöjet på sociala medier också. För tänk om förskolepersonalen missat att ta på extra tröjan, skandal! Häng dem!

 

Varför kan vi inte försöka lita på att alla gör så gott de kan. Inom alla yrken. Och är man missnöjd ska man givetvis säga till för alla kan göra misstag..Men kanske inte börja i fel ände. Inte skälla, inte skrika, inte hota, inte lägga ut precis ALLT på sociala medier.

 

Tycker det vore bra mycket trevligare om vi vore lite vänligare mot varandra!

 

Jag hyllar därför nu alla som står ut med att dagligen få skäll för att folk inte kan skilja på sak och person!

 

 

 

Lovar bli bättre på att uppdatera då sommaren släppt sitt grepp... Ni har ju ändå inte tid att sitta inne och surfa runt och läsa halvkassa blogginlägg i den här värmen!

 

Men vill bara säga, visst har vi en FANTASTISK sommar?!

 

 

 

Vi njuter av sol, värme och skir grönska. Doft av hägg, fågelsång och ljus.

Livet är fantastiskt! Det gäller bara att stanna upp och verkligen inse hur ljuvligt allting är precis här och nu.

 

Ofattbart hur fort en vecka kan gå. Men nu är det fredag igen och som vanligt är fredag en särdeles fin dag. Lilla skrot är med morfar idag för förskolan har stängt, kanoners att ha nära omkring sig som kan ställa upp!

 

I helgen blir det rensa förråd och påbörja projekt spacklaslipatapetseramåla i huset, har sån tur att vi får börja greja lite innan vi kan flytta in. Perfekt!

 

Men om man säger som så så är det lite mycket nu.. Som de flesta vet så tog vi helt spontant och blev med hus tidigare i år. O ja, det är lite pyssel inför det. Packar nu febrilt för att hinna gå igenom alla små braatthasaker (o en hel del mindrebraatthasaker...) som man kan spara ihop under några år. Hittills har det resulterat i tio sopsäckar och femton proppade flyttkartonger.. O då har jag inte ens kommit ner i förrådet ännu.. Men målet är att hinna sortera ALLT innan tisdagkväll då grovsopsinlämingen öppnar sina portar här i Liden så vi slipper dra skräpet fem mil. Sen är det mässor, föräldramöten, vårträffar, personalträffar, utbildning och ett evigt pockande från Wordfeud.. (något slags beroende måste man få ha, en bra hjärntvätt åtminstone.)

 

Har även många andra trevligheter för mig mitt i alltihopa så att man vaknar kl 03 med huvudet fullt av funderingar är inte så himla konstigt. Bara att hålla i sig och åka med!

 

 

Nedräkningen till Barcelona har börjat på allvar... Om två veckor befinner vi oss förhoppningsvis på en liten mysig tapasrestaurang med ett glas iskall cava i näven.. LÄNGTAR!

 

Igår blev jag sittandes framför "Trolljägarna"... Bara att ett sådant program har ett underlag kändes direkt skrämmande.

 

Och skrämmande var det. Kan för mitt liv inte förstå hur människor kan ha den egenskapen att vilja kränka en annan människa på detta sätt. Hur kan man finna en slags sjuk njutning i att hota och förnedra andra individer? Helt obegripligt.

 

Här var det vuxna människor som gömde sig bakom ett alias och skrev fula saker, gräsliga personangrepp och direkta hot. Känslan att drabbas av detta måste vara vidrig, trots att man säkerligen försöker att inte ta åt sig måste ju självkänslan naggas i kanterna, tryggheten rubbas och tron på det goda minska i takt med att kommentarerna trillar in... Kanon att detta lyfts fram och att de som näthatar får sig en liten näsbränna!

 

För jag har sagt det förr och säger det igen, önskar att det vore fler som anmäler dumma, obetänksamma och ibland elaka kommentarer på fb, på bloggar, på inlägg av alla de slag och jag önskar dessutom att den totalt hemska sidan ask.fm skulle skrotas! Där snackar vi mobbing. Text är text och jag kan förstå att man ibland inte menar att vara dum men ironi och sarkasm funkar sällan i skrift. Så därför är det extra viktigt att poängtera då det blir galet, så att man får en chans att ställa tillrätta. Kanske till och med säga förlåt, vad tokigt det blev.. För det är ju bedrövligt om människor går runt och mår skit för att någon "bara" varit obetänksam.. O idag då våra unga växer upp i ett samhälle där de kommunicerar via nätet och alltmer sällan "IRL" är det vår skyldighet som vuxna att visa vägen och informera om vad som är ok eller inte. De måste få lära sig "veta hut", att respektera varandra, ALDRIG kränka och kanske istället ödsla lite mer fina kommentarer och "gillatrycka". För det är faktiskt så att det kan svida i hjärtat av att aldrig få några kommentarer eller att någon gillar ens nya profilbild också... Tystnad kan också kännas hemsk. Så jag avslutar nu detta med att säga: Var snäll! Testa att gilla en bild åt någon som du inte brukar göra det åt, eller kommentera något SNÄLLT.. Kanske gör den enkla gesten att någons dag blir lite gladare! Men det allra bästa vore egentligen att bara våga lyfta blicken från sin smartphone och SE på människorna omkring sig, LE och säga HEJ! Hur mår DU idag! Vad GLAD jag blir då jag ser DIG!

 

 

 

Stockholmshelgen kom, gick och försvann. Maxad helg med både Avicii och Flashdance. Stort på olika sätt! Avicii var verkligen en upplevelse, enormt mycket folk och en otrolig konsert! Kan eventuellt tänkas att jag precis där och då önskade att jag var 20, aningen vintankad och fick stå längst fram och hoppa med och verkligen känna att musiken fyller en med energi och eufori. Men nu är jag som sagt 40 (!!!) och då sitter man prydligt på en stol på läktaren och smygtorkar bort en tår för att man faktiskt får uppleva sådana storheter tillsammans med två av de bästa i världen... magi på sitt sätt det också.

 

Efter musikalen blev det dock brytihopogråtstackarsmammadamp. Med känslorna utanpå kroppen så klarade jag inte direkt av tjafsande stora utan då blev det ett sånt där riktigt moget bryt där tårarna fick strömma hela vägen tillbaka till hotellet (appropå det här med förväntningar.. ) Nu ska vi ha det SÅ mysimysigt, alla ska vara glada HELA tiden, ingen ska tjura eller retas och alla ska var SÅ HIMLA LYCKLIGA. Japp.

 

Men det styrde till sig så småningom och barnen insåg nyttan med att vara sams och ha en glad mamma istället för att skämmas på tunnelbanan över en snyftande rödgråten patetisk mor så kvällen avslutades med barnen i bastun (sams och glada) mamman parkerad i en fåtölj m en bok och ett glas vin (glad och nöjd).

ALLA LYCKLIGA. The Happy End!

 

 

 

Tack älskade onger för en underbar helg i Stora Staden Stockholm!

 

 

Tonåring. Stort.

 

Min lilla stora pojke fyller 13 år idag. Han som vet hur han ska få sin mamma på gott humör. Han som älskar sina systrar över allt på jorden. Han som utan att jag bett honom kan städa undan, laga mat och göra det där lilla extra som får mej att nästan spricka av glädje och tacksamhet. Han som är omtänksam, snäll, fin och som ibland retar gallfebern på mig. Precis som det ska vara.

 

 

 

Kan för mitt liv INTE begripa att jag fyller fyrtio snart. Kan inte påstå att jag krisar men nog tycker jag att det känns väldigt märkligt att jag blir sååå gammal... Mamma var ju nyss fyrtio. O då var ju hon typ jättegammal.

 

Att åren rusar fram är en underdrift och att det bara går fortare och fortare är en sanning som inte kan bestridas. För nu är det snart slut på februari, sen blir det påsk o sen är det jul igen. 2018.

 

Imorgon bär det iväg till Härnösand på utbildning och på torsdag ska det handlas efter jobbet och sen firas en av de bästa trettonåringarna, LillGurra blir stor han också. Ja kära nån.. Svisch.. Svisch.

 

 

Ja då bockar vi av Vemdalstrippen! Som alltid hysteriskt trevligt och självklart väldigt, väldigt hälsosamt... Mycket frisk luft, motion, nyttig kost, nästan ingen alkohol och allmänt sunt leverne.. Såklart.

 

Smet hem redan på lördag och det var helt underbart att vakna hemma på söndagmorgon med lilla skrots armar runt mej och en kurrande karl katt mellan knäna!! Tror även Martin var rätt nöjd över att jag åter var hemma i tryggheten igen.

 

Nu i helgen blir det städfixopanikhelg. Ska rigga det sista inför kommande 13 och 40-års kalas, ja tänka sig (404040404040404040404040)... Känns rätt lugnt ändå.... Känns rätt lugnt ändå....Känns rätt lugnt ändå....Känns rätt lugnt ändå....

 

 

 

 

 

 

 

 

(Japp, snott bilder hej vilt på fejjan.. )

 

 

 

 

 

Takdropp, plusgrader, sol och fågelkvitter... Hoppet om ljus, energi och sprudlande glädje återuppstår och plötsligt vill jag springa ut i skogen och liksom Ronja Rövardotter ge upp ett vårskrik.. Men det är väl lika bra att besinna sig. Folk kan ju få bevis på att man är galen, på riktigt.

 

Men laddar ändå upp för en helg med fina flickor, fjäll, finurliga finesser, fniss, fantastiskt food och förmodligen fylligt finvin.. Finemang!! Måste bara se till att hitta igen nyckeln till förrådet.. annars blir det sämre med slalomåkandet. Men det gick ju bra att åka bara lift också! Huvudsaken man har roligt har någon klok sagt.

 

Känner att jag har det förträffligt bra precis nu... Massor av skojigheter inplanerat. Fina underbara vänner omkring mej. Familjen.. Livet är en gåva så det gäller att ta till vara på det och att vara tacksam för det lilla, här och nu. Som till exempel den här första skälvande förväntan om en stundande vår...